Till denna bokträff har vi läst boken Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Författaren är fransyska men är bosatt i Japan, hon är lärare i filosofi men är numera författare på heltid. Allt detta är något som tydligt avspeglas i hennes sätt att skriva och bygga upp sin historia.
Boken handlar om Renée som är änkling och portvakt i ett av de finare kvarteren i Paris. Renée älskar filosofi, litteratur, konst och musik. Men hon lever ett diskret och ensamt liv och gömmer sig för omvärlden bakom masken av en vresig och dum portvakt. I samma hus bor tolvåringen Paloma som känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord då hon fyller tretton. När den japanska affärsmannen Kakuro flyttar in i huset sammanflätas deras liv.
Ja, och vad tycker jag då om boken? Jag tycker inte alls att den var gripande och den fångade inte alls mitt intresse. Författarinnans intresse för filosofi avspeglar sig i boken och för mig går boken inte hem. När det är ca 50 sidor kvar i boken är där äntligen ett kapitel som fångar mitt intresse och som får hoppet inom mig att tändas, men nej det höll inte. För mig känns det som en massa fina ord som inte når en in i själen.
Några av de färdiga maskerna som barnen gjort.
