Herman var en mästare på att hitta diamanten.
Vi passade även på att lära ut ett av mina absoluta favorit spel Skip-Bo, detta är en gammal klassiker som jag har spelat sen jag var 7 år gammal och än har jag inte tröttnat. Förpackningen till spelet varnar en till och med för att man efter ett enda parti kan vara fast i spelflugan... De ni där får ni allt något att tänka på. Vågar ni prova?? Jag hävdar att det finns två vinnare i detta spel, den som vinner genom att bli av med sina kort först och den som kommer sist. Detta eftersom den som kommer sist har ju fått spela längst och därmed haft roligast längst. Logiskt eller vad!? Herman köpte min förklaring och blev överlycklig över att vara den som fick spela längst två gånger.
Ullis lär sig spelet.
Jag fuskar... Eller så kanske jag bara tramsar mig... Avgör själv!
Vi avslutade spelande med att spela en runda Galen panna. Det var första gången jag spelade detta spel, vet inte riktigt vad jag tyckte om det, vi hann nämligen inte spela klart det helt och hållet. Men en sak är säker, man är sjukt snygg i de finna banden runt huvudet. Döm själv!
Fikat stod Ullis och Herman för, de hade bakat en jättegod morotskaka som de format till ett hjärta.
Det var någon som hade provsmakat den på vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar